Jag är trött på att förfasa mig över "post truth" och "alternative facts". Istället tänker jag nu ta upp kampen FÖR VETENSKAPLIG UPPLYSNING. Det handlar om ett heroiskt uppdrag där jag blivit utvald att besegra DUMHETEN och därmed möjliggöra paradiset på jorden. ...
Det hade varit härligt att slippa skriva *ironi* efter ett sådant statement men faktum är att det ändå känns inspirerande att undersöka hur det har blivit såhär ... dumt. Att försöka besvara frågan hur allt större delar av mänskligheten (fortfarande minoriteter tack och lov) blir allt dummare är omöjligt utan att söka sig bakåt i historien.
En ingång handlar om att (ett antal starka röster inom) vetenskapen själv bär skuld till "post-truth". Det fanns i början av förra seklet en grupp vetenskapsmän i Wien, främst fysiker och matematiker, som bildade en grupp som kommit att kallas för Wienkretsen. Det här gänget träffades regelbundet och gav ut gemensamma skrifter. Deras mål liknade mitt statement i början av denna text, de ville utrota alla dumhet. Till saken hör att de trodde att roten till den tidens dumhet var människans tro på ett antal metafysiska begrepp. Det metafysiska begrepp Wienkretsen var mest irriterade på var kanske Gud men metafysik handlar om så mycket mer än religion.
I grunden handlar metafysik om mer jordnära frågor som vad ett bord EGENTLIGEN är eller vad en människa är. Det handlar alltså om vem DU egentligen är. Med andra ord - personlig identitet. Frågan om vad något egentligen är handlar om tingets identitet och eventuella substans och /eller essentiella egenskaper.
Låt oss säga att du har ett vitt köksbord. Du kan mäta det och väga det och skriva upp alla fakta om bordet. En dag när jag kommer på besök utbrister jag - men VART har ditt fina köksbord tagit vägen? Du svarar att du gjort om det till ett soffbord och målat det svart. För att de skulle passa som soffbord tvingades du korta av benen.
Trots att ditt bord nu - i en mening - är ett helt nytt bord är det samtidigt samma bord. Men vad är det som utgör bordets identitet? Filosofer håller än idag på med frågan om Theseusskeppet. Redan Platon använde detta berömda skepp som exempel då han diskuterade identitet. I korthet handlar det om hur många plankor man kan byta ut i ett skepp innan det blir ett helt nytt skepp. Om vi byter ut alla plankor och allt material i skeppet, är det då fortfarande Theseus gamla skepp?
Vad är det för egenskap som gör att Theseus skepp förblir samma skepp trots att dess material /substans byts ut. Handlar det bara om numerisk identitet? Om det istället handlar om form blir det svårt att förklara hur två skepp som är byggda efter exakt samma ritning kan vara två olika skepp.
Att den hög med aska som ligger på kyrkogården i Gråbo är numeriskt identisk med min mamma gör väl inte att min mamma fortfarande finns kvar?
Om vi i framtiden lyckas klona min mamma från hennes DNA så kommer väl inte en sådan klon vara identisk med den person jag kände som min mamma? Så om det varken handlar om identisk form eller numerisk identitet, vad ÄR då identitet? Vad är det som gör något till vad det är? DET är en av metafysikens mest grundläggande frågor.
Mestadelen av min tid går jag som alla andra runt i trygg förvissning om det självklara i ATT SAKER ÄR VAD DE ÄR men att läsa metafysik ökar risken att ramla ned i kaninhålet ... flera gånger per dag.
Vad gjorde då Quine för fel som fick oss att hamna i dessa mörka tider?
På filosofisk jargong hävdade han att alla satser är "de dicto-satser" och att "de re-satser" inte finns. Sorry för jargongen, översatt till vanlig svenska hävdade Quine att jorden INTE med nödvändighet är rund. Han hävdade att det inte finns en egenskap som kallas nödvändighet. För vem har någonsin sett nödvändigheten? Den är lika påhittad som Gud och jultomten....
...Samtidigt, ...
... vem kan förneka att talet 8 har egenskapen att vara större än talet 7? Och vem kan förneka att talet 8 har den egenskapen med nödvändighet?
Vad menar filosofer när de säger att något har en viss egenskap med nödvändighet? Jo, att om vi tar bort egenskapen "att vara större än talet 7" från talet 8 så kan inte talet 8 finnas.
Grejen med Wienkretsen var att de tog den vetenskapliga nykterheten för långt. Allt som inte gick att föra tillbaka till en sinneserfarenhet avfärdades som "nonsens". Nonsens var det ord de använde. Också inom moralfilosofin ställde Wienkretsen till med oreda. Ingen hade någonsin sett "nödvändigheten" men ingen hade heller haft någon sinnesförnimmelse av rättvisa eller ondska. Alltså fanns det ingenting sådant.
Quine blev eld och lågor och tog med sig denna hållning till filosofin där man alltsedan Aristoteles dagar hade diskuterat frågan om vilka egenskaper som är nödvändiga för att göra en sak till vad den är. Vilka egenskaper behöver talet 8 nödvändigtvis ha för att det skall vara talet 8?
Quine lyckades otroligt nog argumentera för att det inte finns någon egenskap talet 8 nödvändigtvis måste ha för att vara talet 8.
Och det gällde inte bara tal utan allt, människor, naturlagar, logiska sanningar o.s.v.
Här kommer en förenklad form av Quine's på sin tid (40-talet) omstörtande argument:
Din belöning för att tänka dig igenom denna filosofilektion kan bli att du äntligen börjar ana hur det är möjligt att människor 2021 kan tro att jorden är platt. Dessutom kommer du i framtiden inte längre bli imponerad av filosofer som svänger sig med termer som dessa:
a) modal logik (handlar om metafysiska begrepp som nödvändighet och möjlighet)
b) de dicto -sats
c) de re -sats
d) intension (inte samma som intention)
e) extension
f) sats operator (en försats som styr resten av meningen)
och som grädde på moset, min favorit bland all nördig filosofjargong
g) referentiellt opak term(egenskapen hos en refererande term att vara ogenomskinlig ....)
Begrunda följande sats:
(1) 8 är med nödvändighet större än 7.
Japp, går inte att förneka.
Det finns en lag inom logiken (Leibniz lag) som säger att om både x och y refererar till samma sak (här talet 8) kan vi sätta likhetstecken mellan dem OM OCH BARA OM det som gäller för x också gäller för y. Med andra ord.
(2) 8 = antalet planeter (i vårt solsystem.)
Kan vi då säga att:
(3) Antalet planeter med nödvändighet är större än 7.
Quine hävdade att (2) är falskt, alltså att 8 och antalet planeter inte är ekvivalenta därför att om 8 med nödvändighet är större än 7 måste samma sak gälla för antalet planeter. Och så är det inte enligt Quine. Och visst hade gubben en poäng!
Det finns absolut ingen naturlag som säger att antalet planeter måste vara exakt 8. Varför?
Jo, för att det är fullt möjligt att en jättelik komet i skrivande stund träffar Uranus som inte längre är en planet utan ett moln av grus som sprids i universum.
Jo, för att det är fullt möjligt att en jättelik komet i skrivande stund träffar Uranus som inte längre är en planet utan ett moln av grus som sprids i universum.
Med andra ord uppfylls inte Leibniz lag. Den nödvändighet som gäller för 8 gäller inte för antalet planeter.
Det är nu språkfilosofin kommer in och sätter spiken i kistan för alla som tror att det finns något sådant som nödvändighet i världen.
Quine hävdade att sats (3) är falsk. Med andra ord
(3) (DET ÄR INTE FALLET ATT) Antalet planeter med nödvändighet är större än 7.
Däremot kan vi formulera en sats som lyder såhär
(4) [Det är nödvändigt att] antalet planeter är större än 7.
Sats (4) är en sats som handlar om orden (dicto) och inte den sak (re) orden refererar till. Vi återkommer nu till begreppen "de dicto" och "de re" och du kommer snart förstå hur det kan hjälpa oss. Men vi måste först introducera ytterligare filosofi-jargong: Extension och intension.
Vad är extension?
"Talet 8" och "antalet planeter" är ord som refererar till (pekar på) samma sak - nämligen talet 8 som objekt i världen (referenten). "talet 8" och talet 8 är inte samma sak. Citat-tecknen visar att det handlar om ordet som pekar på talet 8 (utan citat-tecken). Vi säger att "talet 8" och "antalet planeter" är co-referentiella termer (samma referent) som kan ha samma extension. De kan peka ut samma del av den (externa) verkligheten (talet 8).
Vad är intension? (inte samma som intention)
Även om orden "talet 8" och "antalet planeter" kan ha samma extension så har ordet "planeter" en helt annan mening (intension) än ordet "talet 8" och kan också ha en helt annan extension.
När vi har en sats som (4)
(4) [Det är nödvändigt att] antalet planeter är större än 7. (de dicto)
säger vi att det är en de dicto -sats.
Det betyder att satsen handlar om ordet (dicto = ord) "antalet planeter" och inte den sak (re = sak) som ordet pekar ut ... alltså talet 8. (referenten)
JAG FATTAR, du tycker det här verkar onödigt abstrakt men här finns en nyckel till djupare förståelse av varför så många börjat tro att jorden är platt (och andra galenskaper)
Ett något roligare exempel kanske kan lätta upp och förklara vad en referentiellt opak term är.
(5) [Lois Lane tror att] Clark Kent är svagare än Stålmannen. (de dicto -sats) ------ sant
Delen inom hakparentes [Lois Lane tror att] är samma typ av sats-operator som [Det är nödvändigt att]. Vad en sats operator gör är att ta bort fokus från frågan om ifall Clark Kent verkligen kan vara svagare än sig själv och istället handla om vad stackars Lois Lane tror om saken. Lois Lane vet ju inte att Clark Kent och Stålmannen är samma person även om hon har sina misstankar. Om vi tar bort sats-operatorn får vi en de re -sats.
(6) Clark Kent är svagare än Stålmannen (de re -sats). ------ falskt.
Sats (6) handlar inte om namnet /ordet "Clark Kent" (dicto) och vad någon tror om det, utan om Stålmannen - själva saken (re) som "Clark Kent" refererar till och då blir satsen falsk.
Sats (5) däremot handlar om vad Lois Lane tror om namnet "Clark Kent" (dicto). Namnet "Clark Kent" är här vad man kallar referentiellt opak. Med andra ord är vi, precis som Lois Lane, oförmögna att se igenom namnet "Clark Kent" (dicto), till själva saken (re) som är Stålmannen.
Snip snap snut,
då var filosofilektionen slut.
***
Nu skall vi använda det vi lärt oss för att förstå hur Quine kunde mena så väl och samtidigt skapa så mycket fördumning i världen. (Jag leker med tanken att Quine ensam bär skulden men fattar såklart att han endast är en av många skyldiga. )
Quine ville i Hume's anda rensa bort allt nonsens från filosofin och vetenskapen och lät sig därför influeras av Wienkretsens logiska positivism som (liksom Hume) hävdade att allt som inte går att föra tillbaka till en sinnesförnimmelse är nonsens. Quine såg att nödvändighet är ett sådant metafysiskt nonsensbegrepp och ville därför rensa ut det från filosofin. Ordet nödvändigt kunde han dock inte utrota. Vi människor fortsätter ju tro på nödvändighet. Vad han kunde göra var att ta bort ordet från huvudsatsen och placera det i en sats operator. Kom ihåg sats (3)
(3) Antalet planeter är med NÖDVÄNDIGHET större än 7. (de re -sats)
Denna typ av de re -satser ville Quine utrota och flyttade därför det magiska ordet NÖDVÄNDIGHET till sats operatorn. Då får vi följande de dicto -sats:
(4) [Det är NÖDVÄNDIGT att] antalet planeter är större än 7. (de dicto -sats)
Därmed hade Quine visat att nödvändighet inte finns i själva saken (re) (talet 8) utan är något som vi människor väljer att tro om ordet (dicto) (antalet planeter). Själva saken som är talet 8 göms i sats (4) bakom den referentiellt opaka termen "antalet planeter". Precis som Lois Lane inte kan se igenom "Clark Kent" kan vi inte se igenom "antalet planeter".
Nu ÄNTLIGEN kan vi fatta hur Herman (vår flat-earther) kan tro att jorden är platt trots att han gått i en vanlig skola och lever 2021.
(7) [Herman tror att det är NÖDVÄNDIGT att] jorden är platt. (de dicto -sats)
Som ni ser har vi nu gömt själva saken (re) (vår klotformade planet) bakom den referentiellt opaka termen "jorden". Det enda vi kan säga något om är vad Herman tror om ordet (dicto) ("jorden")
Jag slår vad om att din första impuls är att säga - skit i vad Herman tror och gå till själva saken! För att sätta punkt för de här dumheterna och avslöja det falska är vi frestade att skapa en de re -sats som ser ut såhär:
(8) Jorden är NÖDVÄNDIGTVIS platt. (de re -sats) (vem som helst kan se att denna sats är falsk)
Men det får vi inte för då får vi smäll på fingrarna av professor Quine. Nonsens säger han då. Det finns ingen nödvändighet i världen. Allt som finns är ordet "nödvändighet" som vår vän Herman kan välja att tro på. Och i det här fallet är det sant att Herman tror på ordet "nödvändighet". Alltså är satsen sann. .... FAN .... JÄVLA QUINE! Fattade han vad han ställde till med!??
Fattar ni nu hur Kellyanne Conway kunde mynta begreppet alternativa fakta?
(9) [Vår pressekreterare tror att det är NÖDVÄNDIGT att] Trumps publik är större än Obama's.
Det är sant. Quine skulle godkänna en sådan de dicto -sats. Själva publiken (re) är gömd bakom den referentiellt opaka termen "Trumps publik" men det är som det skall vara. Quine skulle till och med säga att "själva publiken" är ett problematiskt metafysiskt begrepp. Vem vet om det finns en verklig publik därute bortom det våra sinnen ger oss. Pressekreterarens sinnen gav honom en publik som var större än Obama's publik.
Så var det med det.
Tack och lov har mycket ändrats inom filosofin sedan Quine's glansdagar men hans legacy lever ännu kvar och har blivit en mycket bekväm teori för barnsliga dumskallar som vägrar förhålla sig till världen som den är.
Snip snap snut där var del ett slut men den stora sagan om SJÄLVA SAKEN är långt ifrån slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar