Det enda som inte går att köpa

(Björn, Järna, 19/11 - 2021)

Varje tanke jag tänker är en positionsförflyttning i världens stora monopolspel. Varje känsla jag känner är resultatet av en sådan förflyttning. 

Den kapitalistiska logiken är ett rymningssäkert fängelse. Jag håller med Jean Baudrillard (1929-2007) som säger att allt, verkligen ALLT, har hamnat på samma nivå som ett reklaminslag för fläckborttagningsmedel.

"Inte ens nihilismen är längre vad den har varit: "Nihilismen har inte längre den mörka, sotiga, Wagner-Spenglerska färgnyansen från sekelslutet. Den är en genomskinlighetens nihilism. Gud är inte längre ens död - han har blivit en hyperrealitet, en simulation och därmed alltför banal för att inspirera till omvärdering." Nihilismen, synes Baudrillard mena, som vid det förra sekeslutet ännu var Wagnersk opera, har nu sjunkit ned i nivå med ett reklaminslag för fläckborttagningsmedel." (Nordin, Filosofins historia)

Inte ens det jag skriver just nu, detta uttryck för en gapande tom och hopplös livshållning, går fri från kapitalismens logik. 

I min kapitalistiska hjärna uppstår genast tanken, vem kommer köpa det här icke-budskapet?

Vad är en sådan här text värd? Valutan kan vara likes på sociala medier. 

Förresten är det fel att säga att min hjärna är kapitalistisk. Det skulle kunna väcka ett hopp om en väg ut. Om "kapitalistisk" är en egenskap hos substansen "hjärna", så kan denna egenskap bytas ut mot en annan mer önskvärd egenskap. Men vi måste våga dö i insikten om att kapitalismen inte är en egenskap utan själva substansen. 

Nej, det betyder inte att allt handlar om pengar. Pengar är oväsentliga. Det handlar om kommers. Vem vem köpa och vem vill sälja. Det är den enda frågan. Varan är lika oväsentlig som pengarna. 

Finns det en marknad för den här typen av svartsyn? 

Det är frågan som dyker upp i kapitalismens hjärna. För det finns bara en hjärna. (allt är ett) Du och jag är celler i denna hjärna och hjärnan i sin helhet är ett uttryck för kapitalismen som substans, som prima materia, som första orsak, som första filosofi. 

Jag inser här och nu att det inte finns någon väg ut. Om jag säger att det bästa vi kan göra är att ge upp allt hopp och låta tomheten sluka oss så är jag lika girig och falsk som värsta sortens tv-predikanter. För vad är min produkt om inte en ovanligt färglös form av frälsning. När tomheten har slukat mig är jag frälst från konsumismens lidande. Låt insikten om alltings meningslöshet krossa dig ... det är nästan samma sak som att säga "ge upp och låt Jesus ta emot dig och älska dig hel och ren". 

Att säga att vi skall ta oss samman och tugga i oss insikten om att det kanske inte finns någon mening är en annan form av bluff. Eftersom en skeptiker alltid sist och slutligen hamnar i att ifrågasätta sin egen skepticism, kan vi aldrig lita på den som säkert påstår att det inte finns någon mening. 

För vad hoppas vi skall hända om vi ger upp allt hopp?
Kommer det hjälpa oss att levla upp till en ny nivå av medvetande där hoppet inte längre behövs? 

Det är ju här nere i jämmerdalen som vi behöver hoppet för att stå ut, men om vi slutar hoppas så kommer vi automatiskt att kläckas, vi kommer vakna, och vi kommer se att vi redan är framme. Att vi alltid varit hemma. Att ingenting någonsin har hänt. Att allt var en dröm och att paradiset är nu. Alltid nu. The power of now. 

The Power of Now, och altered states of consciousness, DET är big business. Eckhart Tolle är big business. Alla som har en miniräknare kan göra matematiken. The Power of Now säljer som smör liksom altered states of consciousness. Dessutom, för makten, för kapitalismens herrar, finns det ingenting som lockar mer än att få slavarna att gilla läget, hur pissigt det än är. 

Det kan förklara varför Buddha och mindfulness har blivit så poppis i corporate världen. 

Med andra ord. Det är kört. 

Eller?

Håll i er nu, kära läsare, för nu skall jag berätta om DEN ENDA GREJEN som är priceless. Hoppets låga tänds. Har Björn äntligen klurat ut något? 

Jo, jag har faktiskt klurat ut något. Tillsammans med min fru Cecilia. Det finns en sak som ingen vill betala för. Kanske kan du räkna ut vad det är?

Ok, här kommer det:

Rebellen. Den som gör andra människor obekväma. Den som kommer med kritik som INTE är konstruktiv. Den som kritiserar utan att ha något bättre alternativ. 

Och kom ihåg att den sanna rebellen också ifrågasätter domedagsprofeterna. Eskatologi går att sälja. Apokalypsens ryttare går att gestalta på film och en världsbrand och ett fasansfullt skri från en brinnande mänsklighet går DEFINITIVT att sälja till någon av de stora filmproducenterna. 

En skrivande rebell vill ha sanningen mer än likes och ryggdunkar. Cecilia, min kära fru, är en sådan skrivande rebell. Texten hon skrev igår hjälpte mig att få kontakt med min egen rebelliska ådra. 

För alla som vill skriva rebelliskt gäller följande. Om det går att sälja är det skit. Om det får dig att må bra är det knark eller lögn. Om det får dig att förfasas är det eskatologi och effektsökeri. 

Om det får dig att göra det som är minst naturligt för djuret människan - nämligen tänka själv - så är det något att ha och priset räknas i svettdroppar.